Raska fötter …
Hemlighetsmakeriet i juletider är en del av det roliga. Det är med spänd förväntan jag köper alla presenter till alla barnen som ingår i den numera stora familjen. Nästan som i Fanny och Alexander. Många ska det vara och ju fler dess bättre när väl julafton och julklappsutdelningen blir av.
En del av tjusningen är att fundera ut vilken slags gåva som passar bäst till var och en. De får inte bli samma som någon annan också köper. Att köpa något tillsammans med andra känns inte lika lockande som att få köpa något själv och som kommer från bara mig. Det sägs ju att det är roligare att ge än att få. Jag vet inte om alla håller med om det men visst är det roligt att ge bort en present och att sen få se minen i mottagarens ansikte är obetalbart. Det är det som är så roligt. Hjärtat blir varmt av att få ge något fint till en annan. Speciellt barn är det roligt att ge julklappar till. De blir så glada och deras ögon tindrar bara de ser de inslagna paketen. Vad som finns inuti paketen har kanske mindre betydelse, men att få ett paket och sedan öppna det är en högtid i sig.
Smyg, smyg…
Men som barn var det också väldigt roligt att få smyga och tissla och tassla omkring givandet. Att kanske göra en present själv. Slå in den i fint papper och skriva namnet på. Åååh, vad det var roligt då. Men ändå roligare var det att smyga omkring i huset och leta efter föräldrarnas julklappsgömma. Hitta gömman och sedan klämma och vrida och vända på paketen för att gissa vad som fanns där inuti. Riktigt förargligt var det om föräldrarna inte hunnit med att skriva namnet på alla paketen ännu så att mottagaren också var hemlig därmed. Det var frustrerande för oss barn. Oj, vad vi gissade och längtade till julafton då vi äntligen skulle få öppna alla paketen. Och var och en skulle få sitt eget paket.
Fler traditioner
Om det var jultomten som kom med julklapparna? Ja ibland var det så. Ibland hade tomten kommit under natten och ställt alla julklappar under granen. Det var helt klart tomten som varit framme förstod vi ju. Senare i livet började vi med att hänga julstrumpor i sovrummet. Då fanns där små julpaket att öppna direkt på morgonen. Det kom att bli en tradition snabbare än kvickt. Så fort vi såg det på TV att jultomten lämnade julklappar i strumpor som hängde vid den öppna spisen så tog vi snabbt till oss den traditionen vi med. Öppen spis hade vi inte men nog hade vi strumpor alltid. Så fick det bli och det var lika roligt som på film. Så visst är det tradition med raska fötter som springer med hemligheter varje jul. Det är inte bara i julsången det är så utan så är det i verkliga livet också.
Leave a Reply